Inne i gömmorna, bland videobanden av alla ställen, hittade jag ett papper. Inget vanligt papper, utan något antikt.
Manuset till vår Mulle pjäs på , ehh, dagis. Alla hade vi varsin roll. Pia var Mulle, Johanna räv, Andrée björn, Filip uggla, Johannes och jag var barn. Tänk vilket minne man har. Eller vad ett papper kan framkalla. Inte bara hos mig utan även hos Johanna. På msn har vi nu sjungit nästan hela visan om Skogens Mulle som får sina vänner att samla skräp.
Roligare kan man knappast ha det..
Eller som Mulle säger "Oj, vad kul jag har".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
A trip down memory lane... Riktigt roligt alltså - man fastnar och kan sitta i timtal. Jag läste en hel hög med brev från min & Julias brevväxlingstid. Det var ju inte dagistiden direkt, men det är ändå roligt att se hur man tänkte då och vad som "gällde" då. :)
Kramar!
OCH ej att förglömma min redan då begynnande "jag vet mest o bäst"-tävlingsanda... under den minut vi går runt o samlar skräp (jag hade lagt ut allt) frågar jag Andree, hur mycket har du? På extrem skånska... minns dessutom min replik "nää, det e stora städaredagen idag". Denne Mulle! Siempre en mi corazon, ses på lördag my love
Skicka en kommentar