Latinamerika och Sverige=Sant

Capoeira.
I Lund.
Underbart:)

Sen att bli påmind på den ecuatorianska tidingens ("El Comercio") hemsida om Heddas blogg var inte helt fel, som "de ley" är skriven på spanska.
Så för er som vill ha lite kul läsning på castellano:
http://suecaecuatoriana.blogspot.com/

Så latinamerika har kommit närmre Sverige.

I väntans tider..

Måste allting planeras redan?
Vissa saker som midsommar och Valborg planeras i oändlighet. Sen betyder det inte nödvändigtvis att folk hamnar på den "coola" festen de har tänkt, utan mer för att de inte orkar engagera sig och fxa en egen fest. Istället väntar man på att något annat ska dyka upp.

Två killar på tåget pratade om detta häromdagen. Midsommarfesten de skulle gå på "var ju trevlig och så, men så mycket lekar.." Ska du gå, frågar den ene. "Nja, jag vet inte, ifall det dyker upp något annat går jag hellre på det".

Love Sweden

Utsikten är välbekant, lekplatsen är kvar. För tillfället är den tom. Men det är klart alla är i skolan. Det är väl jag och pensionärerna som är hemma så här dags.
Ute i trafiken testar jag bilisterna gång på gång, kommer de stanna? Eller ska jag bli påkörd? Att ett lands system kan synas så mycket på hur folk beter sig i trafiken.

Sverige är fantastiskt!
Jag stannar här:) Inte för alltid men länge.

Chao mi lindo Ecuador

Väskorna är packade. Bara lilla datorn kvar. Att packa ner min vän i alla lägen tar emot. Det betyder att jag åker, på riktigt.
Snart är jag på internationall mark. Flygplatser är som Mariscal eller Quicentro, köpcentret, man skulle kunna befinna sig var som helst i världen. Så snart jag är på väg kommer jag inte vilja något annat än att komma HEM. Detta stadiet innan man åker är det jobbigaste. Alla känslor. Förvirringen. Har jag glömt något? Borde jag ha lagt den där boken i handbagaget? Väger väskan för mycket?
Om några timmar vet jag. På flygplatsen. Mitt bland alla människor. Det ska trots allt bli skönt att bara vara en i mängden, som vilken resenär som helst.

Förresten kolla in reprtaget (speciellt fotot!) om FENOCINs och andra sociala rörelsers marsch:
http://www.latinamerika.nu/l-nder/ecuador-0

The winner takes it all

Börjar jag bli ansvarsfull som tänker igenom packningen hela fyra dagar innan jag ska åka? Men om man på facebook har fått det epititet måste det vara sant:)

Gårdagens avskedsfest är bland det roligare jag har varit med om. Med Tove och Willian, som också åker hem i dagarna, tävlade jag om en hemresa till Sverige. Kan ju bara säga att den som minst av allt vill åka vann och vice versa. Med vinsten kom en skiva med ecuatoriansk folkmusik, som ni där hemma kommer plågas med i fortsättningen!

Framtidsplaner

Att flytta Ecuador närmre Sverige borde väl inte vara så svårt?
Det är min plan för framtiden:)

Dollarn sjunker och sjunker. Nu ligger den under 6 kronor. För oss volontärer är det bra, men hur ska det gå för befolkningen här när Correa samtidigt höjer priserna på råvaror. Jag är ingen ekonom, så kan inte vidarutveckla detta så mycket mer för tillfället, men viktigt att följa utvecklingen är det helt klart.

Snart är det lunchdags. Soppa, ris i massor, kyckling/fisk/kött och kanske efterrätt för 12 kronor. Tänk om det skulle vara så hemma?

Kli, kli

Det kliar, mentalt intalar jag mig.

Fast det var det värt. Mina försök att bli solbränd blev så där lyckade enligt mamita Pati. Vårt släktskap innehåller två olika pigment, som inte liknar varandra däremot har vi mycket annat gemensamt:)

Varma nätter sovandes i bara linne täckt av myggnät har bytts ut mot underställ, sovsäck och duntäcke. Quito är detsamma, Mariscal ligger kvar. Malena påpekar att Plaza Foch, mötesplatsen heter El Quinde, men varför säger då alla Foch? Är det för att som Christine sa, att gatan heter Foch?

Frågorna är många..

En kär vän hinner lämna Sverige för USA innan jag kommer hem. Jag tänker på dig och dedikerar strandbilden som en lyckönskning, samt för att du inte ska glömma bort våra strandäventyr i Sverige så väl som i Spanien:)