Framtidsplaner

Att flytta Ecuador närmre Sverige borde väl inte vara så svårt?
Det är min plan för framtiden:)

Dollarn sjunker och sjunker. Nu ligger den under 6 kronor. För oss volontärer är det bra, men hur ska det gå för befolkningen här när Correa samtidigt höjer priserna på råvaror. Jag är ingen ekonom, så kan inte vidarutveckla detta så mycket mer för tillfället, men viktigt att följa utvecklingen är det helt klart.

Snart är det lunchdags. Soppa, ris i massor, kyckling/fisk/kött och kanske efterrätt för 12 kronor. Tänk om det skulle vara så hemma?

Kli, kli

Det kliar, mentalt intalar jag mig.

Fast det var det värt. Mina försök att bli solbränd blev så där lyckade enligt mamita Pati. Vårt släktskap innehåller två olika pigment, som inte liknar varandra däremot har vi mycket annat gemensamt:)

Varma nätter sovandes i bara linne täckt av myggnät har bytts ut mot underställ, sovsäck och duntäcke. Quito är detsamma, Mariscal ligger kvar. Malena påpekar att Plaza Foch, mötesplatsen heter El Quinde, men varför säger då alla Foch? Är det för att som Christine sa, att gatan heter Foch?

Frågorna är många..

En kär vän hinner lämna Sverige för USA innan jag kommer hem. Jag tänker på dig och dedikerar strandbilden som en lyckönskning, samt för att du inte ska glömma bort våra strandäventyr i Sverige så väl som i Spanien:)

Räkfrossa

Jag är trött på räkor. Efter att tillsammans med Lotta, framförallt, ha provat alla räkrätter som finns i Monpiche ska det nu bli gott att äta lite annan mat i en vecka innan det är dags för nästa strandbesök. Nästa gång är det visserligen jobb som gäller, men ändå.

Sola, bada, bestämma var och vad man ska äta har varit de stora frågorna i helgen. Vi besökte även en paradisstrand, åkte kanot byggd för fem ecuatorianer och tre svenskar, båt och bil. Dansa salsa på stranden och/eller hoppa i vågorna var vår motion.

Imorgon om två veckor åker jag hem, kan ni förstå var tiden tar vägen? Mina barn lämnar sin mamma på torsdag morgon för att åka hem till sina nära och kära. Jag kommer sakna de.

Rest in peace

Ena stunden är man glad och dansar. I nästa får man ett besked så otänkbart, eller i den egoistiska världen är den det, att ens älskade kompis, bebis har avlivats. Visst var hon gammal, men vid min sida har hon kisemisen funnits så länge jag kan minnas. Men att hålla en sjuk gammak dam vid liv för sin egen skull går inte. Hon har det bättre nu utan krämpor. Det dåliga samvetet smyger sig på för att jag inte var där när det hände, men inte skulle det förändra något egentligen.

Den senaste veckan har varit så in i norden stressig att jag inte har hunnit blogga. Igår och iförrgår höll vi, FENOCIN och UBV, slutmöte i Cuenca. Ecuadors mysigaste stad, eller vad säger du Åsa? Det var intensiva dagar med konkreta förslag på förbättringar, avskedsmiddag, tal, sång och dans till min och många av praktikanternas och handledarnas stora glädje. I sådana stunder blir man så glad för att människor engagerar sig i sådana här verksamheter. Engagemanget finns och kommer spridas till Sverige.

Med påsken kommer några dagars ledighet. Med Tove, Willian, de nya solidaritetsarbetarna Christine och Malena samt en svensk journalist åker jag ikväll till playan:) Så en traditionell ecuatoriansk påsk blir det inte. Däremot några härliga dagar i gott sällskap och god mat.

Glad Påsk/ Feliz Pausca!

Internationella Kvinnodagen

8 mars.
Internationella Kvinnodagen.
Aktiviteterna har varierat denna dagen de senaste åren. I Bolivia för exakt ett år sedan dansade jag radikal feministisk cheerleading med mina tjejer där. Adrenalinet var på topp, kampglöden likaså. Matchister och patriakatet skulle skrotas. Kanske hade jag lite av en dröm att genomföra detta i Ecuador också, men man kan inte applicera allt i ett annat land. Människor är annorlunda, viljan att förändra är densamma men sättet man väljer att utföra det på varierar.
I Ecuador anordnar FENOCIN, sedan fyra år tillbaka en marknad i dagarna tre där man dels har ett forum för att diskutera ekologisk odling, kvinnornas- och allmänna rättigheter samt interkulturalitet. På själva marknaden säljs ekologiska produkter från FENOCINs baser. Den åttonde mars är inte bara inriktad på kvinnornas kamp utan man diskuterar andra saker av vikt som rör båda könen, kvinnor som män.

Dialog, por favor!

Idag var det marsch i Quito, liksom i hela världen, dels till stöd för offrena i bombattentatet i lördags morse. Men även mot Colombias utförande av attacken. Tydligen blev Jimena, min housemate, intervjuvad i TV. Hur många som deltog har jag ingen aning om, eftersom jag inte själv kunde delta. Men Natalia var väldigt nöjd!

Tittar man i svenska medier skriver DN om krig. Handlar det inte om karnevalen i Sydamerika handlar det om krig. I ecuatorianska medier har "krisen vid gränsen" mittuppslaget med Ecuador versus Colombia, Correa-Uribe. Men klart man undrar var dialogen ska ta vägen om inte bara Ecuador utan även Venezuela kastar ut den colombianske diplomaten. OEA, den amerikanka organisationen (dåligt översatt), medlar i Washington utan att komma överrens om något. Correa är på väg till Demokratiska Republiken för att ha möte med Chiles presidenta Bachelet, Bolivias Morales, Chavez samt Uribe. Correa vill inte ens prata med personen i fråga, som anklagar honom för att låna ut mark och samarbeta med terrorister. Dock handlar inte mötet om FARC utan om "Energi, naturkatastrofer och utveckling".

Nä Lula och den kloka mannen på TV imorse har rätt. Paz es lo que queremos, vi vill ha fred. Nu får det vara slut på indragen diplomati. DIALOG, por favor!

Krigets vindar?

Colombia attackerar FARC-läger på gränsen mot Ecuador. Senare ber de om ursäkt. Samtidigt beskyller Colombia Ecuador för att vara i allians med gerillan. Beviset? Jo, en korrespondens som fanns på den dödade Raul Reyes dator mellan Ecuadors president och Reyes. Ecuador svarar med att genast förflytta sin ambassadör i Bogota, Colombias huvudstad, och kastar ut colombias ambassadör ur landet. All diplomati är uttömd. Rafael Correa har även moviliserat 3200 soldater mot den colmombianska gränsen.

I dagsläget är Correa i Peru. Han har startat en turné för att få med sig allierade mot Uribe. På ena sidan har vi Uribe och Bush. På den andra Correa, Chavez, Alan Garcia, Lula etc.
Sedan i lördags morse har läget förändrats totalt i landet. Det talas om krig, ja i hela Sydamerika. Chavez har också moviliserat sina trupper mot den colombianska gränsen. Käre Fidel säger sig känna krigets vindar i Sydamerika.
Vi får hoppas att han inte har rätt.

Alles gut!

Igår var jag ute med Alex och dansade salsa, precis vad jag behövde:)
På första stället var det ett grymt liveband. När de började spela reaggeton i salsabeat blev jag helt såld. Vi åkte vidare till Mayo och svängde loss!

Natalias tyska familj är här på besök. Underbara Klaus och Leni. Min tyska sträcker sig till alles gut, men med hjälp av svenskans och engelskans hjälp klarar vi konversationen utan några större problem. De visade foton på Natalia när hon som 15-åring första gången kom till Tyskland, så söt.

Snart ska jag till kontoret, inte för att jobba, utan för att hämta mina husnycklar. Underbara Frida har gjort det igen...Nycklarna behövs ju bara för att kunna komma in i huset, haha. Å andra sidan ligger de i säkert förvar där de är.

Oj, det var Pär lagerkvist som jag citerade, inte Boye. Förlåt. Tack Soya:)
Dags att förfriska upp den svenska litteraturhistorien kanske...