Ecuatoriansk postservice

Idag skulle jag göra en enkel handling. Den bestod i att hämta ut ett paket till en praktikant på posten. Jag hade alla handlingar. Kom till med ihåg att ta med min passkopia. För ovanlighetens skull tog jag Ecovían, en buss, som går genom hela stan och är väldigt praktisk. I Quito finns det olika sorters postkontor, ett för att posta brev och ett för att hämta ut paket. Jag tog mig alltså till det senare. Där fick jag reda på att paketet inte fanns där utan jag var efter ett ha fått de identifieringsnummer som behövdes var tvungen att åka till ytterligare ett ställe-Paquetes Postales. Sagt och gjort hoppade jag in i en taxi. Jag åkte, åkte väldigt länge och var till slut tillbaka i Mariscal. Chaffisen körde i rundor. Ett tag var vi nästan vid FENOCIN, men då vände vi igen. Efter många rundor kom vi till slut fram. Eftersom taxisen hade virrat bort sig totalt fick jag rabatt, på hela 80 cent för den som undrar.
I kassan säger de att även jag som autoriserad person måste ha två kopior på mitt pass. Herregud sa jag, kan inte ni fixa det? Det gjorde hon snällt nog. Efter att ha skrivit under, betalat dock utan att få tillbaka all växel, sa kassören till mig att gå vidare till nästa steg. Det vill säga att få paketet. Jag satte mig på en kall bänk tillsammans med några andra och väntade på min tur. En amerikansk nunna som stod i kön bakom mig fick komma in väldigt snabbt, liksom många andra. Jag förstod ingenting. Till slut var jag tvungen att ifrågasätta vad som pågick. Då visade sig att de prioriterar paketen efter regioner. Paketet var adresserat till Loja, längst ner i söder på gränsen till Peru, därför fick jag vänta längre än alla andra. En rimlig förklaring om man hade fått reda på det från början. Samtidigt förstår jag inte hur svårt det kan vara att ta folk i tur och ordning. Nunnan log mot mig när hon hörde min irritation. Hur ecuatorianerna kan vara så lugna förstår jag inte. Det är aldrig någon som brusar upp för någonting. Jag kände mig som utlänningen som var tvungen att bli betjänad först.
Till slut blev det min tur. Jag och två andra blev inskickade i ett rum för att identifiera våra paket. Beredd som jag var att ta med mig paketet blev stoppad. Istället fick jag motvilligt gå och ta en kopia på ett papper, som visade att ingen extra vikt behövde betalas. Detta skulle sedan lämnas till en tredje person, som frågade vad har du för relation till den här personen? Jag svarade vän, fick en stämpel för att sedan gå vidare till nästa kassa för att skriva under att jag hämtat paketet. Till sist fick jag min växel.
Normalt brukar jag gilla nya processer, titta på folk och fundera på saker i allmänhet. Men det här var bara för mycket. Är jag inte så förstående som jag tror? Å andra sidan var de väldigt hjälpsamma på första postkontoret, så egentligen borde jag inte klaga för mycket.