Karnevalstider

Karnevalen har inletts. Till skillnad mot förra året tar jag det lugnt. Inget dansande, inga vattenballonger, vattenkrig eller skum heller för den delen. Lyckligtvis är allt vad globos, vattenballonger, förbjudet i Quito. Staden är öde nu när alla har åkt till Imbabura, Ambato, kusten eller Banos.
För min del blir det vila i dagarna fyra. Det känns bra. Äntligen förstår jag vad en brasiliansk kille menade när han sa att under karnevalen stannar jag hemma och läser.
Idag var jag och Stina hos Soledad på lunch. Så gott så! Sen gick vi på bio. Vi såg en ecuatoriansk film. Karnevalen kan man ju se på TV, som sänder live i dagarna tre. Av det lilla jag såg hade jag hellre varit i Bolivia, utan tvekan. I Ambato sker det stora firandet av la fiesta de las flores y las frutas, den stora blom- och fruktfesten, eftersom det odlas mycket där. Visst var det traditionella danser, men hela paraden handlar mest om skönhetsdrottningar. En del av "missarna" kandiderar till Miss Ecuador. Jag saknar Oruro. Inte alltför mycket, men så där lagom. Mest saknar jag glädjen i min bolivianska brors ögon när han tänker på sin älskade morenada, som han nu dansar i dagarna tre.

Regnet och dess biverklningar är det som mest oroar kust- och esmeraldasborna. De senaste veckorna har det regnat mer än det har gjort de senaste tio åren. 20 000 hektars mark har blivit förstörd. Människor har förlorat sin inkomst, sina hem, sin trygghet. Det är förödande att se. Hur hemskt är det då inte att uppleva det?