Det ordnar sig

Uttråkad. Ensam. Trött på att vara sjuk.
Jag orkar inte mer. Allt jag såg fram emot denna helgen. Inte för att avsked är kul, men det skulle bli kul att ses ändå. Vara ledig, inte sjuk. Dansa salsa på Mayo. Känna folklivet som existerar på plaza Foch i Mariscal. Taxifärden dit tar dubbelt så lång tid då. Alla krypkör. Sen släpps man av i ett myller av ecuatorianer, gringos, svenskar, tyskar ja alla är där. Atmosfären på Mayo 68 gillar jag. Graffitin på väggarna, Che är med på sitt hörn, musiken och att titta på alla som dansar. Paren rör sig på golvet som om de knappt har gjort något annat i sina liv. Alla är avslappnade. Gamla, unga, turister tar sig en tur på dansgolvet. Jag gör några försök, men erkänner att salsa är kul men jag har mycket kvar att lära. Riktigt kul är det däremot att se Alexandra, min kompis som snart flyttar till USA, dansa!

Jag börjar ifrågasätta om min hostmedicin är så effektiv ändå eller så behöver min kropp helt enkelt vila upp sig. Även om den borde ha gjort det vid det här laget. Nu får jag sluta gräva ner mig i ett träsk! Jag kommer bli frisk, dansa mer salsa, gå utanför huset igen och framförallt få tillbaka min röst. Är sugen på att prova med whiskey.