Läste precis Fannys blogg. Hon skriver om skräpet i de svenska skogarna. I Ecuador finns det ett fåtal papperskorgar. Varje morgon går någon stackare och sopar upp efter andra. Gatorna spolas rena. För en stund är allt rent. Så kör det förbi en bil där någon "råkar" slänga ut sitt skräp på gatan. När alla gör det blir det legitimt på något sätt. Andra plockar ju upp efter dig. Jag funderar på om sopsystemet kan ha en bidragande effekt. Tre dagar i veckan (tisdagar, torsdagar och lördagar för vår del) gäller det att ställa ut soporna utanför huset innan sopbilen kommer förbi och hämtar de ca kl. 20.30. Man behöver alltså inte gå långt med soporna. Å andra sidan tar man verkligen ut skräpet. Hemma kan jag dra på det för att det är så tråkigt.
På vägen hem från ett organisationsbesök hos några praktikanter hamnade jag på sätet bakom Manuela på bussen. Kvinnan bredvid henne hade ätit upp sitt snacks och istället för att lägga det i sin väska slängde hon bara ut det genom fönstret, vart annars? Jag blev arg och ropade vad gör du? det finns papperskorgar. Nej, sa kvinnan, det finns det inte. Så var det inte mer med det. Slutdiskuterat.
I Sverige får man höra om man inte sopsorterar rätt. Här består jobbet i att medvetengöra folk om att det finns papperskorgar och att skräpet hör hemma där. Inte det lättaste, men så byggdes ju inte Rom på en dag heller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag blev arg. egentligen hade jag ju kunnat ta upp det och kasta och det gör jag ibland om det inte är för stort eller ser äckligt ut (hundbajs påsarna rör jag inte. no way.)
Skicka en kommentar